Jag drömde.
by Lisa on Sep.27, 2011, under Uncategorized
Det mystiska huset med en mindre butik och en stor trägård till med vackra grusgångar. En av killarna som jobbade som vaktmästare kände igen mig (upplevde det som vi gått i samma skola men jag kände inte till honom så bra, mer än att i drömmen hade jag sett honom förut). Jag pratade på och dom likaså, skoj, skratt och jag fick en sån glad känsla av hela situationen. När ena killen sen smyger efter mig och med ett snett leende säger att han va lite småkär i mig i skolan känner jag hur hela jag rodnar, jag skämtar bort det och går in i huset.
Sen ändras drömmen tvärt och ett barn behöver mig, behöver min hjälp!! Barnet känner jag oxå igen, påminner läskigt mycket om en brorsdotters barn. Detta är den jobbigaste delen av drömmen, maktlösheten över att vara till hjälp några timmar, se ett barns lycka och sorg, alles som barnets föräldrar inte gör något, gör fel, är elaka.
