Lisas…

..tiden läker alla sår.
Men tid tar det. Ja på denna sida får jag fram mina känslor ang slutet, the end. Gör man slut så gör man.

Jag försöker så hårt se upp, se framåt, sluta tänka men ni som varit där vet att det är svårt. Min första och ända pojkvän, aldrig mer en karl?!!

Nu kommer jag hem till mitt eget hem, inte nått hem jag delar med någon annan! Ingen som säger nått sårande och nedtyckande. Ingen som man kan tvinga en kram av. Jag mötte dig alltid i dörren när du kom hem, men det gjorde sällan du. Inte ens resa sig upp från soffan utan ”kom hit då får du en kram” … Nej inte ville jag komma hem till det! Lika sårad varje gång. Varför står man egentligen ut med sånt? Är kärlek så blind å handikappande? Tydligen.

Alla dessa känslor, dom bubblar ju inom mig än.
En sak vet jag, jag gjorde inget fel. Inget fel alls.
Jo ett, jag försökte vara någon annan, bara för att bli mer älskad, det var ju jävligt dumt! Inte blev jag älskad för det! Det var slut innan det började, vissa har inte kärlek som första prio i ett förhållande…

Åkte hem från kära L nyss. Måste passera exets hus. Hjärtat bara dunkade och ville hoppa ut ur kroppen.
När jag höll på krocka med två rådjur tänkte jag bara ”jävla sega, av från vägen nurå” och släpper inte ens gasen. For förbi exets hus i nästa minut och då kom chocken och jag släppte gasen, hjärtat i hals gropen.
Bara för jag vet att jag får sån jävla ångest att åka förbi där jag bott i 2,5 år och levt olyckligt tills det bittra slutet.
Aldrig har jag tagit så lätt när djur är på vägen, det är bromsen direkt, även för fåglar och ekorrar. Ja häromdagen höll jag på köra av vägen för en groda!

Så blind man blir! Man blir blind och lixom känslokall på nått sätt när man är ångestfylld. Herregud jag är rädd om både mitt och min bils liv, samt djuren som jag värdesätter så högt!!

Ångesten tar över och jag förstår ju vad den gör med mig, det gör mig så rädd. Livrädd.
Jag skulle offra något av mig själv än möta mitt ex på öppen gata! Han får mig till något jag inte kan kontrollera!
Han hade mig runt sitt lillfinger. Om det han sagt och jag berättat för andra, så har folk sagt så många gånger att ”han bara lurade i dig det”. Jag trodde på det, på allt, på oss, en kort sekund, varje dag.

Va har man för samvete när man kallt kan lura någon, utnyttja för sin egen skull och utan att ens tycka om, tillåme hata.
Såg en film om en man som kallade sin dotter för hora. Hon valde att älska fel man bara. Mitt ex skulle kunna vara den pappan. Passar det inte honom så är det världen, alla och allt annat som ”beter sig illa”.

Men vem beter sig illa egentligen?

Btw i våla finns det många opålitliga personer, tänk på det nästa gång du letar ”pojkvän”! Han kanske bara vill ha dig som tjej för du duger till en sak? Vem vet!

Jo jag har ju flyttat nu, kom förbi här å tuta istället! Jag lovar bjuda på goofika!!

Sist men inte minst, förstår nu i efterhand hur mycket jag älskar, älskade honom. Hur kan någon göra ett sånt stort intryck på en egentligen? Även om personen är riktigt elak mot en? Kärleken brinner ändå. Så, kärlek, det är livsfarligt! Det ska man minsann akta sig för!

Jag var naiv och överlycklig, någon som jag älskade så mycket – sa ”jag älskar dig” tillbax. Att han skulle bryta ner mig tills jag bara kände ångest, jag skulle gått min väg om jag bara visste. Jag förstår varför hans första ex äter starka medeciner idag mot svår ångest, hon föraktar sig själv, saknar tro och tillit till sig själv. Det tog han och hon gav bort det. Men han ska inte ta det ifrån mig, ingen ska ta det ifrån mig, jag ska vinna kriget!
Kriget med mig själv!!